Jag minns inte riktigt vart någonstans glaciären låg och den hade tydligen ett namn... Jag ska tillbaka till Spiterstulen i Jotunheimen så jag får kolla upp det då. Men om jag inte minns helt fel så kunde man ta den vägen över glaciären upp på Galdhöpiggen.

Hur som helst så var det en häftig upplevelse!
Vi satt fast med ett rep mallan alla i ledet så ingen skulle försvinna ner i ett glaciärhål utan att inte kunna dra med alla andra också! Mycker viktigt. Ska en dö, ska alla dö. Nu ska jag inte döma någon för hårt, men lite den känslan fick jag faktikt med tanke på hur dumma och korkade alla kändes i mitt led... Jag orkar inte gå in på detaljer men om det var någonting som gjorde mig nervös så var det människorna runt mig!

Vi kom upp en bit och guiden pekade på vart vi skulle. Ungefär i samma stund som hon pekade på det så rasade den delen ner. Väldigt lägligt. Och det var inget litet ras! Jag vet inte hur jag ska jämföra det med någonting annat för det går inte riktigt. Man har nästan ingen uppfattning själv när man står där heller om hur stort och mäktigt det är. Platsen låg långt bort och ändå såg det ut som ett höghus som föll och ljudet lät som ett åskmuller.
det är den närmaste förklaringen jag kan ge.

Måste tillägga att glaciären hade en konstig yta. Jag trillade om kull en gång och la min hand på glaciären. Det gjorde ganska ont och min handflata fick mängder av små prickar med blod. Tänk er att trilla med handen på en igelkott. Ungefär så kan jag tänka mig att det skulle kännas. Haha, mina jämförelser känns inte som de bästa så jag slutar här.