Jag minns inte riktigt vart någonstans glaciären låg och den hade tydligen ett namn... Jag ska tillbaka till Spiterstulen i Jotunheimen så jag får kolla upp det då. Men om jag inte minns helt fel så kunde man ta den vägen över glaciären upp på Galdhöpiggen.

Hur som helst så var det en häftig upplevelse!
Vi satt fast med ett rep mallan alla i ledet så ingen skulle försvinna ner i ett glaciärhål utan att inte kunna dra med alla andra också! Mycker viktigt. Ska en dö, ska alla dö. Nu ska jag inte döma någon för hårt, men lite den känslan fick jag faktikt med tanke på hur dumma och korkade alla kändes i mitt led... Jag orkar inte gå in på detaljer men om det var någonting som gjorde mig nervös så var det människorna runt mig!

Vi kom upp en bit och guiden pekade på vart vi skulle. Ungefär i samma stund som hon pekade på det så rasade den delen ner. Väldigt lägligt. Och det var inget litet ras! Jag vet inte hur jag ska jämföra det med någonting annat för det går inte riktigt. Man har nästan ingen uppfattning själv när man står där heller om hur stort och mäktigt det är. Platsen låg långt bort och ändå såg det ut som ett höghus som föll och ljudet lät som ett åskmuller.
det är den närmaste förklaringen jag kan ge.

Måste tillägga att glaciären hade en konstig yta. Jag trillade om kull en gång och la min hand på glaciären. Det gjorde ganska ont och min handflata fick mängder av små prickar med blod. Tänk er att trilla med handen på en igelkott. Ungefär så kan jag tänka mig att det skulle kännas. Haha, mina jämförelser känns inte som de bästa så jag slutar här.

 

 

 

 

Det blev tre stycken vandringar i Jotunheimen. Det ligger i Norge för er som inte känner till det och är en nationalpark med en av de vackraste miljöer jag någonsin sett!
Resan dit tog ungefär tio timmar om jag inte minns helt fel. Vi började med att slå upp vårat tält i Gjendesheim. dagen efter tog vi en liten färja till Memurubu på sjön som heter Gjende. Därifrån gick vi tillbaka till våran tältplats.
(Jag tog aldrig tiden när jag gick så de tider jag nämner stämmer bara på ett ungefär. Med tanke på att jag har världens sämsta tidsuppfattning kan det vara från 2-3 timmar före och efter det jag nämnde. Men som sagt, på ett ungefär...)

Jag tror det tog ungefär 6 timmar att gå tillbaka till tältplatsen. Hela tiden gick man längss sjön Gjende och det var så himla vackert! Vissa ställen var lite jobbiga och läskiga att gå. Hade ju helt glömt bort min rädsla för både moln och höjder så jag fick några panikattacker längs vägen...
Här ser ni hur jag bodde i Gjendesheim med utsikt över Gjende.

Lite bilder från vandringen tillbaka från Memurubu. Jag har för mig att den vandringen kallas Besseggen. Tror det är döpt efter själva berget...

Det är tydligen en väldigt populär vandring och det förstår man när man är där. Inte så farligt jobbig, lagom långt att gå och utsikten går inte att beskriva med ord.

Den stora sjön ni ser på varje bild är Gjende. Den lilla sjön vet jag inte vad den heter. Höjdskillnaden mellan sjöarna är ungefär 400 meter!

 

Efter denna vandringen hade vi inte alls lika fint väder. Vi åkte vidare och slog upp tältet i Spiterstulen.
Dagen efter var det dags för Galdhöpiggen med en höjd på 2469m över havet. Detta är norges högsta berg. 

Jag tror det tog ungefär 7 timmar upp och lite över 5 ner igen.
Vi hade INGEN utsikt. Det var både dimma och snöstorm på toppen. Alla bergskanter började med en grå vägg. Jag fick nästan inte se någonting. Men det var ju inte det viktiga och absolut ingeting jag hade förväntat mig heller.
Jag ville bestiga Galdhöpiggen och det gjorde jag! Det blir bara två bilder och det är från toppen och på väg ner.